bilderna som målats
skrynklas när pappret
torkar
dina former
träder fram

viskar Erato
viskar Euterpe
jag viskar:
de ligger i askfatet

papprena som blöts
av osäkerheten
och brist,
dina former
som fortfarande glöder

Knutar.

Jag ser två trådar
som löper pararellt
från 80-talet
jag ser knutar
som Odysseus gjort

Kom till mig
smält in i fosterställning
vrid dig till rätta
rör kalla händer
inuti mina

Slut ögonen
smek över trådarna
led mig längs med
och knyt dem
som Penelope gjorde

Första snön

Tyst natt på balkongen

tänder aldrig pipan

längtar efter

tofflorna i hallen

sockorna i tvättkorgen

Lyssnar efter kometerna

som fräser förbi

på Luthagsesplanaden

ett morrande plan

som darrar över himlen

Kom och tänka

på en jag bara fick

kyssa i en dröm

och en kyss som

stelnade i kalla kristaller

En polissirén

väcker mig

genom en rysning

och jag ser att snön

äntligen faller

Känner sträckningar

i fotleder

undrar över cirkulation

och hjärtslag

sticker i armarna

Knackar pipan

mot räcket

som om jag rökt den

ser hur bruna och vita

flingor blandas

tänker på er

som om det fanns mer

November

Stiger upp

när vintermorgonen

tagit slut

och säger adjö

till det jag drömt.

Sätter en hand

mot en vinterkall ruta

låter blicken

slingra sig

längs med

röken från

tennishallen.

Ångrar

varje sms jag inte skickat.

Nätter

Jag ligger i sängen

och du vilar mot mitt bröst

kan inte sova

med ditt hår i ansiktet.

Orkar inte längre

duscha om morgonen

Orkar inget annat

än att le

och kyssas.

Ute på ön

med ett par öl i handen

raglar jag längs vägen

ser jag ljuset vi lämnat.

Jag ska inte säga:

det känns som ett knivhugg

för under stjärnors streck

skruvas en korkskruv i mig

Långt där borta

längs vägar

där bilarna försvinner

där vädret

inte är som här..

Minns

Är osäker om jag minns
mer eller mindre
minns
att du sa
minns att jag pratade
minns på bardisken.

Minns att jag inte
förstod
vad de gjorde.
Minns inte
vägen hem.

Dagen efter
påminner om
en annan dag.
Samma tunga
huvud
samma torra läppar
brännmärken med röda kanter.

Slemnätter

Sent om nätterna

med en hosta

som inte håller någon sällskap

stjälper jag i mig

whiskey soda

tar en dusch,

borstar tänderna.

Sväljer slemmet

öppnar en öl

tittar på mobilen

sväljer slemmet.

Somnar till den sista klunken.

Det kommer en flicka,

trasslandes bland lakan,

till mig i sömnen.

Hon frågar:

hur vi tänker,

hur vi lever?

Utanför, mellan bokhyllans böcker

skimrade en morgon,

ett avlägset skevt barnskratt

ett ljus som bleker tavlorna

och väcker mig.

Vecka 36

Livets ekvation
som leker med dimensioner
och involverar termer
som glömts bort.

Mina blickar vacklar,
fångar en axel
och väver in den
i en rörelse.

Färgklicken, en scarf,
tålmodigt rastlös,
vandrar vidare,
när jag kommit tillrätta

Jag vill skriva
om höstens kyla,
ekvationens enkla lösning
och varför
männens nackar bara
är nackar.

Lördagskväll

Torkade skummet

med handryggen

och tänkte

med kisande ögon

på ditt skum

Bredäng

Strålar exiterar
rutornas fett
Genom hesa rösters
viskningar
finns igår
en taxi mot ingenting,
en taxameter som tickar
mot noll.

Bottenviken

Jag vet du vet,

mer än jag

om vågdalarna

och roder som lossnar

från hakarna.

I skymning

darrar telefonen

tystnar sedan,

lämnar mig ensam.

Jag följer gamla seder

vätska rinner genom mig

kastar mig ut i sommarnatten

sänker mig i vikens vatten

Över vattnets massa

i vassens rassel

genom slingrande hörselgångar

hör jag dig gråta

Släpar fingrarna i vattnet,

ser stenarna vila nedanför

känner grundstötningen,

kysser dig ändå.