Dag och natt

Antikens symbolik

den oändliga tekoppen

flygplanens dunder

elbolagens

översvämningar

Decembermörkret

var inte lika mörkt

barerna inte lika många

men om nätterna

bland täckets svallvågor

över bråddjup

drömmer jag

att leoniderna

krossar oss

och att dagen och natten

fortfarande älskar varandra.

Brisen från Finland

Steg ut i havet

vattnet runt lederna

sluter sig kring länderna

vågor mot knäna

brisen från Finland

De stora skeppen

med alla sina principer

som svallar

över trädäcket,

väcker kocken.

Siffrorna i boken

som söker sig

ut i kajutan

doften från gröten

i brädornas veck.

De gröna flaskorna

vågornas termometrar

gårdagens sms

och tretton glas

i vasken.

Tar det tillbaka

När man hittar

det som inte fanns

och känner

att man snuddar

vid vad man är

en minut

i ett hår

man inte

känt av på länge

Och vid kanten

finns känslan

och i ditt hår

längs käken

din kind

doftar

av minnen

Hesheter

I.

Grannarnas morgonritualer

och vårljuset

stryker över ryggen

i ilningar från förr

Det var som att hon visste

tusen kloka ord

fraser från glömda språk

och i rösten finns det inget som bär

utan bara hesheter

och brist på allt vad tabletter heter

Så, någon slags sammanfattning,

allt påminner om något,

ingen minns om vad

II

Tuschtecknade träd

och husens värme

och teglets

orakade strävhet

Ljudet från cyklar

bakgrunden av bilar

en melodi som dör bort

Minns du vad vi sade

och vad vi ville säga

för jag har förlorat

alla mina tankar

någonstans

mellan anteckningblock

och lösa blad

III.

Det gyllene skinnet

svävar från himmelen,

minnet av en man

på väg någonstans,

en tanke som

inte kommer fram

Vansinne smittar mig ibland

Ritar bröstens profil

på duschkabinens vägg,

ristar namnet

i den fuktiga plasten

Spellistorna har åldrats

börjar få krämpor

av välfärdskaraktär,

jag glömmer

men Brel saknar dig

fortfarande

Havet talar
och vi lyssnar
på en viskande
basröst
som säger
samma sak igen
och igen
och igen
och igen

En blick
genom rummet
klyver luften
och allt däri,
lämnar en fåra

och det var
första gången
du föll i sådant
mörker
och inte svarade
mina ord

Träd

kammar sig

i nordanvinden,

rensar gråa hår.

Dagar

blåser förbi

griper efter mig

genom

telefoner och tunnelbanor,

mumlar osammanhängande

om sammanhang.

Spegelytorna hos tågen,

hos datorskärmar,

i de blanka ögonen,

ansiktet som sorgset skymtar förbi

och en plan för framtiden

som ingen tror på.

Jag ser dig inte mycket längre

Nätternas kyla

trådar av ljus

genom vintern

jag hamnar i din famn

och du söver mig

med din sömnlöshet

Den tystnaden

som du hatade

när vi förstod att

vi inte förstod varandra

finns fortfarande

på dina läppar

och bland trasiga persienner

väcks staden

genom en kortfattad

ljusförändring

Jag tycks äntligen

fått se dig sova

Jag ser dig

inte mycket längre

och när jag ser dig

är det inte dig jag ser