Vecka 36

Livets ekvation
som leker med dimensioner
och involverar termer
som glömts bort.

Mina blickar vacklar,
fångar en axel
och väver in den
i en rörelse.

Färgklicken, en scarf,
tålmodigt rastlös,
vandrar vidare,
när jag kommit tillrätta

Jag vill skriva
om höstens kyla,
ekvationens enkla lösning
och varför
männens nackar bara
är nackar.

Lördagskväll

Torkade skummet

med handryggen

och tänkte

med kisande ögon

på ditt skum

Bredäng

Strålar exiterar
rutornas fett
Genom hesa rösters
viskningar
finns igår
en taxi mot ingenting,
en taxameter som tickar
mot noll.

Bottenviken

Jag vet du vet,

mer än jag

om vågdalarna

och roder som lossnar

från hakarna.

I skymning

darrar telefonen

tystnar sedan,

lämnar mig ensam.

Jag följer gamla seder

vätska rinner genom mig

kastar mig ut i sommarnatten

sänker mig i vikens vatten

Över vattnets massa

i vassens rassel

genom slingrande hörselgångar

hör jag dig gråta

Släpar fingrarna i vattnet,

ser stenarna vila nedanför

känner grundstötningen,

kysser dig ändå.