Träd

kammar sig

i nordanvinden,

rensar gråa hår.

Dagar

blåser förbi

griper efter mig

genom

telefoner och tunnelbanor,

mumlar osammanhängande

om sammanhang.

Spegelytorna hos tågen,

hos datorskärmar,

i de blanka ögonen,

ansiktet som sorgset skymtar förbi

och en plan för framtiden

som ingen tror på.