Nätternas kyla
trådar av ljus
genom vintern
jag hamnar i din famn
och du söver mig
med din sömnlöshet
Den tystnaden
som du hatade
när vi förstod att
vi inte förstod varandra
finns fortfarande
på dina läppar
och bland trasiga persienner
väcks staden
genom en kortfattad
ljusförändring
Jag tycks äntligen
fått se dig sova
Jag ser dig
inte mycket längre
och när jag ser dig
är det inte dig jag ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar